Cornelias blogg

Ingen bra dag idag. Är fortfarande sjuk.
Men jag tog en alvedon så jag skulle orka sätta mig här. För att bara skriva.

Huum, bara för det har jag inget att skriva om.
Eller jag har rätt mycket, men nu känner jag mig tom. Dessutom börjar jag svettas som en apa nu för att alvedonen börjar ta sig.
Just nu när jag är sjuk känner jag mig så hjälplös på något sätt. Jag kan inte kontrollera maten som jag brukar göra och jag orkar verkligen inte tjafsa mer med mamma. Det gör att jag bara känner mig sjukare.
Och idag har jag inte fuskat med någonting bara för mamma var ledig som typ alla andra är i Svergie.
Jag bad och grät att inte äta mellanmålet men så blev det inte. Jag var ju tvungen iallfall. Men min svaga sida var svagare idag och allt jag har att skylla över är någon febrig sjukdom som aldrig vill gå över!

Igår? Ja vad hände igår?
Gah, jag minns knappt. Eller jo det gör jag.
Vi åkte aldrig till någon majbrasa. Det regnade och jag hade fått högre feber.
Jag och hela min familj satt och kollade på Top model. Hehe, jag kollar alltid på det. Så då fick mina familjemedlemmar också göra det.
Men ångest fanns där. Jag hade inte rört på mig ett skit den dagen. Inte idag heller.
Legat i soffan som en halv död fisk och dreglat.
Mamma var iallfall snäll och köpte en läkerolask. Jag önskar att jag kunde käka upp hela men nej det får jag inte. Det är väääldigt förbjudet och det är ännu mer förbjudet nu eftersom jag har legat hela dan typ.

Skulle egentligen till pappa idag men han ville att varken jag eller min bror skulle dit.
Min andra lillasyster måste ha blivit smittad av streptokocker och ska testa sig med.
Jag skulle också gärna vilja det för jag tvivlar att jag också är smittad. Jag måste till skolan nästa vecka!
Det är inte heller någon vanlig vecka utan det är repetition vecka.
Vi tränar inför Wallmans Salonger som är typ om 3 veckor.
Jag vill egentligen inget av det. Men jag kan inte stå där som ett fån och vägra sjunga.
Det blir en utmaning, och sånna utmaningar gillar jag. Eller brukar gilla.

Åh jag känner mig så frisk på något sätt.
Tankarna är inte på mig så ofta längre. Jag blir ledsen över det.
Jag vill fortfarande vara sjuk. Jag vill fortfarande ha uppmärksamheten.
Den finns inte. Den enda närvaro jag har är mig själv känns det som.
Ångesten kommer inte så ofta längre.
Ibland händer det att jag mår OK eller lite grann till bra så mår jag dåligt över det.
Får ångest över det.
Jag vill fortfarande må dåligt som förut.
Man får 100 % mer uppmärksamhet när man är som sjukast. För då är det synd om en.
Nu är man bara fet och övergiven.

De lovade saker, men vissa av sakerna höll sig inte :(