Cornelias blogg

Mitt humör har gått upp och ner hela veckan. Ena sekunden har jag blivit glad och velat kämpa och sen andra sekunden känner jag mig väldigt ledsen och knappt någon motivation. Inte är det ätstörningen som spökar utan jag tycker faktiskt det är min omgivning.
Jag har inte heller orkar skriva någon blogg. Vi har så jävla mycket läxor och prov och de gångerna jag velat skriva har jag varit ledsen.

I söndags blev jag så besviken på pappa och kränkt av min styvmamma J.
Min mamma  var i Kalmar hela helgen. Jag och min bror var hos pappa och vi skulle komma lite senare hem till mamma på söndagskvällen än förväntat.
Jag och min bror åker alltid till mamma till klockan fem och äter middag där men eftersom hon skulle bli försenad så ville mamma att vi skulle äta hemma hos pappa.
Jag frågade pappa klart och tydligt om vi kunde äta där istället för hemma hos mamma. Han sa ja.
Men när klockan började dra sig mot fem snåret börjar pappa krångla.
Han frågar om jag inte kan ta med mig mat hem till mamma istället än att äta där.
Jag frågade till vilken anledning? Han ville inte svara på det. Men till slut klämde han ut sig att J inte ville att vi skulle vara här mer. Och till vilken anledning ville hon inte det? Ingen! Hon var bara jätte tjurig och ville få iväg oss.
Jag blev väldigt besviken på papp. Varför försvarar han J för? Han borde försvara sina barn istället för att försöka få oss därifrån.
Och J borde veta bättre. Hon var inte ens med och argumenterade. Satt bara tyst och tjurig där uppe och väntade på att vi skulle dra iväg.

Varför ska inte  jag kunna få stanna hur länge jag vill där jag bor? Det ska ju ända vara mitt hem. Jag borde få gå när jag vill och komma när jag har lust. 
Efter ett tjafset slutade det med att vi var tvugna att åka hem till mamma med matlåda...
Fyfan säger jag bara.
Jag tycker gränsen går när J städar och snokar i mitt rum och bäddar om sängen fast man redan bäddat den snyggt och prydligt. Men det här är ju fan nästan värre. Det känns verkligen som jag och min bror bor på hotell och som får våra rum städade helt ofrivilligt och måste gå efter en viss tid! :(


Och i tisdag var jag på äs. En väldigt dålig dag. Det började redan den morgonen. Jag gick upp extra tidigt för min bror fyllde år, fast jag själv mådde jag dåligt. Kände mig sjuk och dåsig men eftersom jag inte kan missa något i skolan tvingade jag mig dit iallafall.
På äs var det ett helvette - som vanligt. Vägning och ny mat skulle komma in i mitt liv.
Jag vet inte om vågen eller maten var värst men en jävla ångest fick jag  av dom båda. Jag har gått upp 8 hg på två veckor och väger nu snart 48 kg och ser ut som ett fetto :(
Och sen  måste jag börja äta såser :(
Fast jag har inte börjat än, men när det kommer någon maträtt med sås som tillbehör så måste jag börja äta det :(.
 Alla såser är förbjudna förutom tomatsås och sky.
Den dagen jag kommer att äta det kommer jag förmodligen få en ångestattack. Det kommer inte bli kul :(
Fick  matläxa till.
Jag ska dricka upp näringsdrycken på 10 minuter istället för 25 minuter!!! Det är också något jag inte klarar av.
Nej det går verkligen inte, den konsistensen och sötman gör att det blir äckligt om jag skulle slurpa i mig på 10 minuter. Jag skulle också vara glupsk om det gick så fort!
Mina behandlare tyckte tydligen att 10 minuter var nästan för lång stund att dricka upp den på. De ville egentligen att jag skulle dricka den på 5 minuter!
Ännu en till matförändring är att jag ska börja äta fläskfilé. Jag vet att fläskfile är rätt kalorisnålt men ändå är den strängt förbjudet för mig.
Jag vet inte om det är ordet "fläsk" som gör det just förbjudet. Jag är iallafall rädd för den.
Och just den här  fick min bror välja vad vi skulle äta till middag eftersom han fyllde år.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag fick höra vad han ville ha. Ja, kan ni gissa? Fläskfilé såklart, med klyftpotatis och tzatziki!
Jag behövde inte äta tzatzikin (som tur var) men jag kom inte undan med fläskfilen.
Jag protesterade eftersom jag redan var uppriven p.g.a alla andra förändringar och dessutom skulle jag ju förstöra min brors födelsedag om jag satt och grät när jag åt fläskfile.
Och ja det gjorde jag också. Men jag tänker inte ta åt mig skulden, för att det var inte jag som tvingade i mig fläskfile utan mamma och mina behandlare. Men visst blev jag ledsen för att jag "sabbade" den trevliga stämmningen för min bror :(

Nu hinner jag inte skriva mer. Jag hade tänkt skriva om en positiv sak som jag är jätteglad och spänd över.
Men det får  bli någon annan dag.