Värdelös.
Just nu vill jag bara försvinna. Eller ännu bättre, om mina mattankar kan försvinna ur mitt huvud.
Jag var på äs idag. Vi pratade inte om något särskilt. Vi vägde inte ens mig, men det var för att ena behandlaren som också är sjuksköterska var inte där. Så det blev inte så mycket gråt och ångest när jag kom hem. Nej, faktiskt ingenting. Men deppig blev och är jag.
Och speciellt när jag räknade ut mitt kaloriintag idag :(
Jag önskar jag kunde säga, "Tjoho! Det här är superbra för min kropp! :D:D:D", men det kan jag inte... :(
Idag var det första dagen i skolan på tre veckor. Inte särskillt kul! Vi fick redan två prov tills om några veckor. Dessutom hade vi ett oväntat skriftligt prov i tyska! Jag kände mig helt borta på den lektionen. Jag har ju precis haft lov och inte tänkt ett ända tyska ord på över tre veckor och sen när man kommer tillbaka så är man ju såklart helt ovan. Taskigt att lägga provet första dagen, tycker jag! :/
Om jag ska vara ärlig tror jag inte det gick så bra på tyska provet :S Jag kom liksom inte på vad jag skulle skriva.
Men och andra sidan visste jag ju inte när jag gick till skolan att det skulle vara ett skriflitgt prov helt oförberedd i Tyska!
Jag känner mig mer och mer utanför i skolan. Det är liksom ingen som vill prata med mig så mycket längre. Självklart fattar väll jag med att man måste ta insiativ, men det har jag gjort.
Jag har försökt ta upp samtal ibland (eller rätt ofta?) men det är ingen som lyssnar. Iallafall inte ibland.
Alla har någon att prata med. Alla har någon som de tycker extra mycket om eller som står dom närmre. Men jag känner mig ensam. Jag blir ledsen och fundersam. Är det mig det är fel på? Är jag för ful eller är jag för äcklig eller är det i huvud taget något fel på mig? Varför är det inte någon som vill vara med mig? Eller prata mer med mig? :(
Jag känner ochså att nu när jag blir tvingad till att äta så mycket mer, så tappar jag en liten del av koncentrationen på skolan och plugget.
Det måste bli skärpning på det! Jag får inte slappna av!
Du är så fruktansvärt lik mig att det är läskigt!
Samma krav, samma socialrädsla osv. Men när jag läser din blogg ser jag hur sjukt det är, jag tkr så synd om dig och önskar att du kunde slappna av lite! Jag vet inte ens om du vet vem jag är, men vi snackade massor på UM förut, EnKoppChoklad hette jag då.
I vilket fall så är jag så glad över att du kämpar, och när allt har blivit bättre (och det blir det om du inte ger upp) så kommer du själv att inse vilka knäppa tankar man tänker!<3
Mjo, den är köpt från Internet :] Visar absolut bilder sen, jag lovar. ^^
Kämpa nu, Cornelia. Jag tror på dig! Du får jättegärna prata med mig om du har lust för det nångång. Pews ;*
Vännen du får inte ge upp<3
Kram
usch då, ta intiativ o prata med andra!
Vinn en Masterpiece Max Mascara!
Du får själv välja mellan vanlig eller vattenfast.
Allt du behöver göra är att skriva en kommentar
och motivera varför just du ska få vinna den.
Vinnaren utses imorgon kl 19.00.
Glöm inte lämna din mail!
Jag står för frakten :)
Angående din kommentar: Tack så mycket, det värmer :) Jag vet ju att jag inte är dålig egentligen, men ibland känner jag att jag borde vara bättre och då är inte bara "bra" tillräckligt...
Angående dig: Jag förstår PRECIS hur det känns att känna sig ensam och utanför i skolan. I nian hade jag inte kvar mina gamla kompisar längre. Men jag "gick runt" lite i klassen och funderade på vilka jag skulle vilja bli kompis med. När jag hade hittat dem som passade bäst så gjorde jag mitt bästa för att hänga med dem överallt. Låter kanske lite knäppt, men det är bara att fråga om ni ska köra basket, spela kort eller gå till kiosken tillsammans. Tillslut blev vi bra kompisar och de tyckte nog om mig ganska bra tror jag. De behövde bara lära känna mig och så är det för dig också. Om du bara vågar ta första steget så kommer det att gå lättare när de har sett vilken bra kompis du är egentligen. Och en annan grej som är bra är om man kan släppa de sjuka tankarna.Då kan man koncentrera sig på att vara social istället för att tänka på hur mycket kalorier det man äter innehåller.
Vet du, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men det känns lite dumt. Om du vill skulle vi kanske kunna mejla till varandra istället?! Men bara om du vill alltså!
Kram Louise
Och nu skrev jag så mycket att jag glömde bort att svara på din fråga ;) Natur går jag, men jag väljer inte inriktning förrän i tvåan!
<3
Oh vad gullig du är<3
Hej! Jag har börjat med lite frågor till läsare i min blogg. Min första fråga är om du/ni skulle vilja flytta utomlands någon gång? Var jätte gärna med och dela med dig av dina tankar och åsikter!
har du praoat lr varför har du inte vart i skolan på 3 veckor (har inte hunnit läsa!) ?
