Full med ångest men saknade känslor
Jag har gråtit hela kvällarna men jag har inte känt någon ledsenhet, utan bara tom och full med ångest.
Det är riktigt konstigt att mina känslor är helt borta och att jag inte ens kan känna smärtan inom mig. Som bedövat :(
Ja, som ni kanske kan gissa kommer ångesten med näringsdrycken jag tagit ända sen i tisdags.
Ja nu börjar det igen...
En lång disskution hade jag med mina behandlare. Mycket av det jag skrivit här togs upp. Kalla det stark gjort eller ej.
Vi pratade till exempel om att jag vill bli inlagd för att få hårdare tag och att jag vill gå ner så mycket i vikt så att jag kan få hjälp någon gång.
Allt det där lät tydligen fånigt i deras öron. Men vad är det för fel med det? Jag menar, det händer ju ingenting nu, tiden står ju stilla!
Jag sa till dom att det händer ju ingenting och att det är därför jag vill bli inlagd eller svälta mig själv så mycket att jag får hjälp.
De sa att de inte kunnat hjälpa mig för att jag inte velat någonting.
Jag kan hålla med dom men det är ju inte bara mitt ansvar med motivation och att äta.
Såklart blev det en näringsdryck extra nu bara för jag har gått ner i vikt och att mitt tillstånd är försämrat. Och inte bara det, jag ska dessutom trycka i mig en macka och en frukt till den söta 300 kaloris drycken.
Jag har legat och gråtit varje kväll. Nu är jag hemma hos pappa och han är fortfarande lika konstig om så inte mer... :/
Han har ingen koll på näringsdrycken även fast mamma ringt och berättat att jag ska ta en sådan extra. Han sa åt mig för en halvtimme sedan men efter det har han nog glömt bort det nu. Och jag vägrar gå ner och dricka helt frivilligt utan något sällskap. No way!
Det är ju inte direkt något jag ser fram emot :(
Ja, nu börjas det igen.
Viktuppgång, depression, gråtattacker och mycket mer.
Snart kommer jag inte vara smal och slank utan fläskig och mullig. Jag kommer aldrig kunna visa mig i leggings eller tigtha tröjor och jeans igen.
Jag kommer skämmas och jämföra mig innerligt med omgivningen - mer än vad jag redan gör.
Jag kommer knappast våga byta om med de andra i omklädningsrummet, det kommer att få ske på toaletten.
Det gamla helvettet har börjat :(
Men jag förstår varför jag gör det här. För att bli frisk och kunna äta det jag vill sen utan att allt är förbjudet.
Även fast jag vill bli frisk är det svårt att vilja just nu när det är som jobbigast. Fast det kommer ju såklart bli lättare och lättare med näringsdryckerna för varje dag som går. Men det tar tid...
DU kommer att lyckas bli frisk, om du verkligen, verkligen vill.
Och du kommer absolut inte bli tjock, du kan gå upp i princip hur mycket som helst och fortfarande vara jättesmal, vet du! Och näringsdrycken är för ditt eget bästa. Jag hoppas du förstår det. Fortsätt kämpa. :*
jag gillar att du skriver "det kommer ju såklart bli lättare och lättare med näringsdryckerna för varje dag som går. Men det tar tid...". det är ju precis så det är, och det är så bra att du är medveten om det!
du vill bli frisk och du kmr bli det.
tänk på att som behandlarna sa - att du inte velat göra något åt det. det är inte BARA ditt ansvar, absolut inte. du har rätt till all hjälp och stöd du kan få! men du e iaf medveten om att du kanske inte vill/försöker tillräckligt mkt? du kanske kunde testa att ta en näringsdryck sj utan att någon tvingat dig? förstå vilket enormt framsteg du gör då! och då kan behandlarna inte säga något för då kämpar du verkligen och visar att du vill och försöker bli frisk!
jag tkr du är duktig gumman <3
Vännen absolut finns det även ett hopp för dig att bli frisk. Eller nä jag tvivlar inte, du kommer att bli frisk. Sluta aldrig någonsin kämpa!
Kram<3
Du klarar det cornelia. Du har många människor runt omkring dig som vill ditt bästa och du vill också det. Du måste bara våga kämpa mot anorexin själv också. VÅGA TA EGET ANSVAR! Kram <3
Det är bara så svårt. Samtidigt som jag har sjuka tankar så finns det alltid en del av mig som förstår att dom är fel. Så när jag är på bup så försöker jag alltid tränga undan det dåliga för att visa upp en så stark och duktig sida som möjligt. Det är inte så att den sidan är falsk, men det är ju inte hela sanningen... Jag vet faktiskt inte om jag vill ändra på det och be om hjälp. Om du såg mitt inlägg så är jag ganska trött på att försöka öppna mig för någon, men ändå bli lämnad :/
Tack så jättemycket! <3
Kämpa på nu fina Cornelia. Styrkekramar! :*
svar: jag förstår hur du menar. man skulle få allas blickar på sig och säkert massa tissel o tassel om man helt plötsligt började äta. men samtidigt är det ett måste om du nånsin ska komma ur skiten. du kan inte vänta på att bli "redo" förett, för det är genom att ta steget som du kmr framåt. det är hemskt och de e orättvist o de suger, men det bara är så :( men du kämpar ju iaf, det tkr jag e grymt bra! så du e ju en bra bit på vägen.
fortsätt kämpa och överväga hur du ska göra me din sjukdom! det känns som att du e påväg åt rätt håll :)
kramar!
Åh vännen, vad otroligt gullig du är!
Ge aldrig upp.
Kramis<3
Godnatt på dig! :)
Ge inte upp. Låt inte den vinna över dig, det är du som ska stå högt upp på prishallen och ta emot guldet. Du kommer att göra det, även om det tar tid.
Kramar! <3 :)
