Veckan fick mig att få ett utbrott

Jag mår skit. Men nu skriver jag en sammanfattning över den här veckan bara för att skriva av mig. - Utan att stressa runt med massor av läxor.

Tisdags: Jag var på ätstörningenheten och inte ett skit hände som vanligt. De vägde mig och enligt dom hade jag gått ner i vikt. Enligt mig så orkade jag inte dricka massvis med vatten för att "se" tyngre ut på vågen, och det var för jag orkar inte längre. Jag bryr mig inte om jag rasar ner flera kilon, faktum är att det skulle bara göra mig glad för då kanske alla skulle ta mig lite seriösare som i vintras?
En av mina behandlare bad mig att jag skulle börja med en till näringsdryck. Hon sa att jag skulle säga det till min mamma så hon vet. Men hon sa det inte på det sättet som det skulle vara gravallvarligt så jag tog det inte seriöst. Mamma vet i för sig om det för jag berättade men sen var det inget mer med det.

Onsdags: Orientering. Jag sprang och gick raskt hela vägen ca 4km. Jag var orklös sen. Det var också fruktansvärt kallt och jag skulle ha tagit på mig en mussa. Förra året var jag i svält när det var orientering och då hade jag vinterjacka på mig inomhus och jag frös som jag vet inte vad. Det var då jag gick ner ett kilo varje vecka. Det var då jag började bli riktigt sjuk.

Torsdags: Min klass och jag skulle sjunga på en konsert med en kändis som heter Fredrik Swahn. Vi skulle äta på konserhuset. Jag var väldigt orolig över maten, vad skulle det bli? tänk om det bara var massor med förbjudna saker?
När vi kom till konserhuset blev konserten inställd av någon konstig anledning. Men vi skulle fortfarande äta där.
Och inte var det någon liten fjuttig pannkaka vi blev serverade utan väldigt "fin" mat. De serverades köttfärsbff med gräddig sås och potatis. Jag hade sagt att jag var vegitarian och fick falafel och en okänd biff med olika grönsaker i.
Jag satt helt mållös bara. Jag hade inte ätit sedan halv sju på morgonen och klockan var halv två på dagen. Inte för att jag var hungrig men jag hade ingen energi till att börja gråta eller någonting. Det värsta med min mat var att istället för att den var indränkt i sås var det senap över hela tallriken. Jag har inte ätit senap på över ett år och jag var då tvungen att äta senap. Visst försökte jag torka bort med servetten man fick men ändå, jag kunde känna senapsmaken.
Ångest,ångest och åter ångest. Jag åt inte upp allt och hela dagen var förstörd och deppig :(

Fredag: idag har jag varit ännu deppigare. jag fick till och med ett utbrott på dansen idag. Helt plötsligt började jag gråta och var tvungen att springa ut för att inte skämma ut mig. Det gick inte att få stopp på tårarna. Jag tror jag vet anledningen varför jag fick utbrottet. Alla läxor,prov,krav,ätstörningen,ångesten och oron har samlat sig inom mig som en stor bubbla. Jag har inte kunnat gråta över det, utan ignognerat den. Det var väll så att bubblan sprack idag helt enkelt. Sista dagen innan jag går på prao och slipper se skolan på nästan en hel månad.

Jag vill bara dö. Jag orkar inte mer. Nu börjar mörktret komma igen och jag tror inte att jag kommer klara av det den här gången. Inte om det ska fortsätta som det gör.  Min kropp är trött fysiskt och psykiskt med läxor, all oro samlas inom mig och jag har inte någon riktig vän att prata med. Ingen att gå till. Inte ens mamma längre.
Jag är så förvirrad i min tillvaro. Jag har tappat kontrollen i vissa saker :(

Nu hinner jag inte skriva mer, vi ska tydligen åka in till stan. Jag hänger med för att förbränna kalorier. Jag missade ju trots allt dansen...


Kommentarer
Postat av: Carita

Jag blir så ledsen av att läsa din blogg. :(

Kom igen nu, Cornelia. Du har ingenting att förlora på att bli frisk. Det tar tid, det är jobbigt, men det är så OERHÖRT JÄVLA MYCKET VÄRT DET. Jag lovar. STYRKEKRAMAR! <3

2008-10-10 @ 17:39:14
URL: http://minicookie.blogg.se/
Postat av: Amandah

Åh, jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Så mkt vill jag hjälpa dig. Om du ändå kunde ta mod till dig och verkligen be om hjälp. Det skulle vara så bra, för då fattar dom att du faktiskt vill kämpa. Hur rädd du än är så vill du ju det. Annars skulle du inte skriva som du gör. Är det inte bättre att må skit i några månader pga ångest osv, än att må skit både fysiskt och psykiskt i hela ditt liv?<33

2008-10-10 @ 18:32:01
URL: http://detminstajag.blogg.se/
Postat av: Louise

Tack! Det känns jättebra att du tror på mig. Jag tror på dig. Innerst inne vet jag att du också vill bort från den här skiten, men för att du ska orka kämpa behöver du hjälp på traven. Jag lovar att du, när du är frisk, kommer att vara så tacksam över att du tillslut bad om hjälp och berättade precis hur hemskt du hade det.



Tror du verkligen att det kan bli sämre om du berättar hur du har det?



Stoooora kramar från Louise

2008-10-10 @ 19:56:55
URL: http://ettfrisktliv.blogg.se/
Postat av: Louise

Oj då, vad svårt! Kan du byta behandlare, då? Eller kanske kan dina föräldrar hjälpa dig att säga till om bättre hjälp. För om de inte hjälper dig så är det ju inte till någon nytta... Jag tycker att du borde prata med din mamma, eller den du litar mest på och säga precis hur du känner och att du vill ha mer hjälp än vad du får nu. Då kommer det nog lösa sig! Sköt om dig. KRAMAR <3

2008-10-12 @ 16:06:55
URL: http://ettfrisktliv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0