Cornelias blogg

Läste nyss lite kommentarer. Shit vad peppad jag blev :O
Jag brukar ärligt talat bli peppad för jag har alltid känt en negativ känsla att frisk ska jag aldrig bli!
Tack ska ni ha, jag kände att jag ville testa något förbjudet men ack jag är så feg. Jag vill ju testa men jag vågar inte utsätta mig för oron och ångesten.

Jag har lite ångest just nu. Det är fulla glaset med mjölk som jag tydligen ska ta är mycket jobbigare än vad jag trodde.
 Det blir mycket gråt på grund av den. Mina ögon just nu är som trumpetögon. 
Jag förstår inte helt varför, mjölk är ju inte förbjudet. Men den ökade mängden är ju det så kanske det ändå blir förbjudet iallafall :/

Idag har jag praktiserat ända fram till lunch. Min handledare hade lovat mig att jag skulle få vara med på en
operation-röntgen så jag gick med en läkare till en operationssal. Själva röngen heter ERCP och man går ner med en slang och en kamera ner till magsäcken och sedan till tolvfingertarmen och sedan in till en slags gallgång där man sedan sprutar in något som gör att man kan ta röntgen.
Kameran var kopplad till en TV som man kunde se allting innuti magsäcken osv. Det var  faktiskt väldigt häftigt!
När jag stått där ett tag medans de höll på så kände jag hur jag började må illa. Det började snurra och helt plötsligt svartna det till för ögonen.
Jag hann säga till en sköterska att jag höll på att svimma och hon sa att jag skulle lägga mig ner på golvet mitt i operationssalen!
 Det var inte så att jag tyckte det var äckligt, snarare fashinerades jag väldigt mycket av det!
Jag sa det till dom och de var vana vid det. De sa att det brukar hända alla (  läkare m.m) någon gång och inte på grund av att det är läskigt utan för att det helt enkelt är jobbigt att stå stilla. Det blir nog brist på syre och sånna saker och det är väll därför.
Det där var verkligen en märklig situation. Där låg jag på golvet och höll på att svimma och de andra fortsatte med röntgen! Men vad skulle dom annars göra? :P De var otroligt snälla, alla som var där inne.
De gav mig dextrosol fast då fick jag panik. Det är ju förbjudet och det äter jag ju inte!
De hotade också att de skulle hämta ett glas saft. Men tur var så blev det inget med den saken.
Jag visste inte vad jag skulle göra med den där dextrosolen så jag tog ett litet litet bett i ena kanten och "lådsades" äta upp den och sedan gömde jag den i fickan!  Fick ingen ångest för det men jag har tänkt mycket på det idag.

Underlig dag idag!
Dessutom körde jag in i en buske med mopeden påväg till sjukhuset, haha!