Svimmade

Idag har det varit en bra dag. Inga tankar som hackat på mig. Kanske det var för att jag och min vän (som jag skrev i det senaste blogginlägget) hade sjukt roligt idag.
Det var länge sen jag skrattade som jag gjorde idag. Riktigt jävla länge sen alltså. Det där tomma och kalla  jag brukar känna varje dag blev fyllt av glädje när jag var med henne. Otroligt säger jag, det händer aldrig annars. Aldrig!
Jag är så jäkla glad att jag träffa henne, så jäkla glad.

Idag hände det en sak som aldrig har hänt förut. Jag svimmade för första gången i hela mitt liv!
Shit vad konstigt det var.
Jag hade precis läst ut en bok på morgonen. Jag skulle gå och äta frukost, så jag reste mig upp fort ur sängen och gick mot min stängda dörr. Jag kommer ihåg att jag aldrig hann öppna dörren helt  men sen minns jag ingenting mer än att jag känner en duns i golvet och en smärta på ryggen som gjorde att jag kved till med någon konstig rörelse i kroppen.
När jag reste mig upp igen hade jag fått ett stort rivsår på ryggen, jag måste ha kommit åt bordskanten och skrapat upp. Ont gjorde det om F*n!  Och sen hade min lampa gått sönder, typiskt!
Har aldrig svimmat i hela mitt liv annars. Det där var ju dock bara någon sekund jag tuppade av men ändå. Inte trodde jag att jag skulle svimma sådär. Jag tror att det var för jag reste mig för fort upp ur sängen. Jag hade precis vaknat liksom. 

Kommentarer
Postat av: Maj

man brukar få lågt blodtryck om man reser sig för fort!!:)

2009-01-06 @ 23:12:01
URL: http://majjohansson.blogg.se/
Postat av: Louise

Oj, vad läskigt att svimma :s Men där ser du hur farlig den här sjukdomen är! Var det någon som märkte att du svimmade?



Ja, jag vet ju att jag borde säga att jag vill ha mer hjälp, men det tar emot på nåt sätt. Jag har aldrig varit den som frågar om hjälp, jag vill liksom helst försöka själv först. Jag känner mig ganska dum egentligen som stänger ute mina föräldrar och behandlare, men jag törs inte lita på dem :( Och just nu känns det som att jag kan klara det själv ändå.



Aaa, men jag har verkligen inte samma sjukdom som du. För dig skulle det ju vara helt idiotiskt att ha godislöfte - du ska ju inte bli rädd för mat. Men jag måste stå över viss mat för annars hetsäter jag bara. Och hetsätningar är aldrig bra - hur mycket man än behöver gå upp i vikt :/



Vad kul att höra att du var glad tillsammans med din vän. Hoppas du fortsätter umgås med henne!



Kram <3

2009-01-07 @ 17:19:04
URL: http://ettfrisktliv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0