Vem är jag?
Kanske det bara är en svacka då jag inte orkar skriva något mer? Är det kanske för jag mår lite bättre och hellre är inne på bilddagboken än här?
Jag vet inte. Och jag tänker inte ta reda på det heller, för att skriva varje dag är inte det viktigaste för mig. Det är att få skriva när man känner för det. Och så har det nog oftast varit ändå, men om någon undrar liksom.
Det är mycket tankar som jag grubblar över just nu. Och det handlar inte så mycket om mat för den är som vanligt. Jag äter och har kommit in i en vana utan förbjudna saker som flyger in i min mun.
Men min självkänsla har sjunkit till botten. Ännu mer än vad den gjorde när jag var som sjukast.
Jag vet heller inte vem jag är. Vem är jag?
Jag vet att det är ett vanligt tonårsproblem då man inte vet vem man är riktigt, och det förstår jag. Men jag har inte ens en uppfattning om mig själv. När jag tänker på mig själv så kommer det inte fram något i huvudet. Alla intressen jag har (det är väldigt få vad jag vet) känns så fejkade. Jag känns så fejkad i min omgivning. Jag är som en super sminkad fjortis fast på insidan och inte utsidan. Min självkänsla finns inte, bara mitt självförtroende som är rätt bra.
Känner ni också så? Att ni inte kan bilda en uppfattning om er själva eller att eran självkänsla är till botten?
Jag bara undrar om det är många fler som känner så.
Tillbaks till mer vardagsliv. I helgen är det fullt upp. SHIT VAD LÄNGE SEN DET VAR DÅ JAG HADE FULLT UPP PÅ HELGERNA. Och nu säger jag inte att bara den här helgen har varit så utan typ hela jullovet!
Men jag ska absolut inte klaga, för det här har varit en riktig kick för mig. Jag mår ju bättre!
På lördags kväll kommer det bli lite oro. Min kompis fyllde år förra veckan och då bestämde jag och mina andra vänner att vi skulle bjuda bio och middag i present.
Och hon valde den här lördagen, vilket är helt okej, men hon valde också en restaurang som jag inte kunde äta någonting på. Eller det fanns vissa maträtter som jag kunde äta men dom kostade runt 250 spänn och det tänker jag inte betala om jag knappt kommer att äta något av det!
Men mina vänner var jättesnälla så vi bestämde en annan restaurang som jag också kan äta på. Har rätt dåligt samvete för jag känner mig som värsta egoisten, men de sa att det hade inte spelat någon roll vilken sjukdom jag hade. Om jag till exempel hade haft gluten och dom valde en restaurang som bara hade pizzor så skulle vi såklart inte gå dit. Det var väldigt snällt och förståeligt av dom!
Sen ska vi gå på bio och se på filme Twilight. Den ska tydligen vara skitbra. Så jag hoppas den kvällen kommer bli bra, utan så mycket oro!
Det händer fler saker i helgen, ska vara med olika kompisar. Än så länge är det okej för vi har inte så mycket läxor, men vad händer när läxvågen kommer igen då? Jag vill inte ens tänka tanken....
Nu ska jag gå och göra andövningar, har spänt mig för mycket igen.
svar: jag vet. du har rätt i det du säger, det blir ju bara värre desto längre man väntar och man säger ju bara "jag ska söka sen, jag ska söka sen, bara lite till...". men jag har iaf en motivation och det är därför jag har satt gränsen innan jag gått ut gymnasiet. för har jag inte tagit hjälp då tror jag att jag inte kmr kunna följa mina planer efteråt. och det är något jag verkligen vill!
fast jag har börjat tänka lite mer, efter att ha läst om andra, på bieffekterna som man kan få för resten av livet. som att kroppen förstörs och inte klarar av att äta normalt och typ blir "allergisk" mot vanlig kost, asså helt normala saker lr mängder mat. det vill jag inte ska hända! jag är rädd att min mage för alltid ska svullna när jag äter och att jag ska ha ont när jag äter. men jag vet ju såklart vad jag bör göra för att motverka detta. jag kan bara inte görat. inte än iaf.
nu är jag hemma hos min morsa och det känns bra. det vart inte direkt nån enkel förklaring utan bara bråk men skit samma. orkar inte tänka påt nu!
tänker bara inte ha nån kontakt med han på ett tag iaf.
vad har du för problem med din pappa nu? bor du hos honom? vill du bo hos honom?
kram
Du kanske inte har lust och träffas någon gång? :)
Tack för att du är så snäll!<3 Men det känns som att alla andra vet vad de vill med livet och har vänner och andra som bryr sig om dem. Men jag har inga vänner och jag vet inte vad jag vill, så då känner jag mig så fel.
Jag känner igen mig i nästan allt vad du säger. Jag vet inte heller vem jag är. I skolan verkar alla så bekväma med sig själv och de vet hur de är och vill vara. Men jag vet inte, jag vet inte vem jag vill vara och var jag passar in. Och min självkänsla, den har visserligen blivit bättre sen förra året, men den är ändå inte bra. Jag går alltid runt och funderar på vad andra tycker om mig. Om jag har snygga kläder nog, om jag ser tjock ut, om jag säger tråkiga saker eller om folk tycker att jag är jobbig...
Vad glad jag blir för din skull att du har mycket roliga grejer på gång. Njut av dem så gott du kan :)
Kram Louise
Ha inte dåligt samvete vännen!
Hoppas du får det jätte trevligt i helgen.
Föresten vad heter du på bilddagboken?
Kramis
Svar: Nja inte direkt socionomutbildning. Psykologi A skulle man nog kunna kalla försmak på vad psykologi egentligen är. Men nu försöker jag klara matten och klarar jag den då kan jag söka till en riktig socionomutbildning.
Jag fick en gratisprodukt faktiskt. Men jag vet inte vart jag gjorde av den :S
Hehe okej, a då är det ju inte så konstigt att du använder vänsterhanden ;P
Kramar
ååh det låter som du bara gör en massa framsteg hela tiden! gud va skönt :) det måste kännas bra?
vilka snälla vänner du har! jag vill oxå se twilight, verkligen ALLA säger att den är skitbra och att man blir helt kär i den där killen ;D trevlig helg!
Det här med självkänsla.. jag har väldigt svårt för att inse att jag är jag.. när jag ser mig i spegeln så känns de inte som jag!
Tack så mycket. Det ska jag absolut testa :)
Kram
förstår dej.. fin blogg btw!
Bloggsvar; ja, jag tänkte vi kunde ju börja snacka lite på blogg och på msn och så, så får vi se. För jag tycker du verka va en skjyst tjej. och de hade kanske varit skönt att prata med någon som verkligen förstår. som inte tkr det är konstigt att man tar med en macka dit man går, ingen som undrar.
vi hörs.
Kram!
tack för den fina kommentaren.
Massa pepp till dig, du klarar det.
tänk när du blir bättre så kan du få dansa mera :)
Kycklingsallad
Nyponsoppa
Flingor & mjölk
revbenspjäll
Chips påse
Chocklad 500 g
Det har jag kunnat ätit på en dag. Det är VÄLDIGT mycket. Det är när jag inte tränat då äter jag, men när jag tränar då äter jag inte. Kroppen vill inte ha mat och inte jag och sedan blir det hets. Fast oftast så kan jag stå emot, men det är nog mer att jag tröstäter.. För mamma gör att jag tappar orken!
Tack för du läser min blogg och bryr dig. sköt om dig själv!
svar: jag går i 2:an och det känns inte som att jag klarar av skolan, pga alla möjliga orsaker! men jag svälter mig inte. en som svälter sig äter väl typ 1 äpple om dagen, om ens det. jag äter ganska mkt för att äta lite, om du fattar hur jag menar? igår åt jag typ 2000 kalorier tror jag.
jag har en gräns: jag vill inte väga under 45 kg. dessutom kmr jag aldrig lyckas banta ner mig så mkt. och om det skulle hända och jag inte söker hjälp så borde väl någon annan reagera och göra det åt mig? med den magra vikten menar jag.
jag tror inte jag får hjälp med den här vikten och det här ätandet som jag har nu.
vad jobbigt med din pappas familj :/ vet din mamma om problemen?
